Skyltar du med abstraktioner?

Som språkmänniska händer det ofta att jag har synpunkter på att en text är abstrakt. Eller vag. Det betyder att när jag läser texten så får jag ingen bild i huvudet. Jag tar inte till mig texten. Då har skribenten inte nått fram och därmed har syftet med texten gått förlorat.

Abstrakta ord är "ord som man inte kan ta på". Vi använder dem hela tiden. Men när många abstrakta ord används tillsammans finns det en risk att vi inte förstår nånting och att vi lägger av att läsa. Det blir helt enkelt ogripbart. Luftigt, flummigt, dunkelt. Snömos säger grannen. Nån annan kallar det floskler. Jag föredrar att kala det abstrakt eller vagt. För jag vill tro att den som skrev verkligen ville nåt, kanske för mycket. Och så blev det ingenting.

"Det kommer röra vid områden som kommunikation av kärnvärden och varumärke genom kreativa lösningar samt sociala medier."

Så beskriver en tjej sitt examensarbete på Programmet för inrednings- och butikskommunikation. Kommunikation alltså. Vad är det hon kommunicerar? Vad handlar examensarbetet om? Skulle du våga låta henne dekorera ditt skyltfönster?

Alla orden i meningen förstår man ju, eller vet ungefär vad de handlar om... Och det är det som är haken. Orden är inte entydiga utan kan vart och ett betyda en mängd saker, förmodligen olika saker beroende på vem som läser. Om man inte konkretiserar så landar denna uppräkning av vida begrepp helt enkelt inte. Det blir hopplöst för hjärnan att skapa sig den där bilden. Skyltfönstret ekar tomt.