Skyltar du med abstraktioner?

Som språkmänniska händer det ofta att jag har synpunkter på att en text är abstrakt. Eller vag. Det betyder att när jag läser texten så får jag ingen bild i huvudet. Jag tar inte till mig texten. Då har skribenten inte nått fram och därmed har syftet med texten gått förlorat.

Abstrakta ord är "ord som man inte kan ta på". Vi använder dem hela tiden. Men när många abstrakta ord används tillsammans finns det en risk att vi inte förstår nånting och att vi lägger av att läsa. Det blir helt enkelt ogripbart. Luftigt, flummigt, dunkelt. Snömos säger grannen. Nån annan kallar det floskler. Jag föredrar att kala det abstrakt eller vagt. För jag vill tro att den som skrev verkligen ville nåt, kanske för mycket. Och så blev det ingenting.

"Det kommer röra vid områden som kommunikation av kärnvärden och varumärke genom kreativa lösningar samt sociala medier."

Så beskriver en tjej sitt examensarbete på Programmet för inrednings- och butikskommunikation. Kommunikation alltså. Vad är det hon kommunicerar? Vad handlar examensarbetet om? Skulle du våga låta henne dekorera ditt skyltfönster?

Alla orden i meningen förstår man ju, eller vet ungefär vad de handlar om... Och det är det som är haken. Orden är inte entydiga utan kan vart och ett betyda en mängd saker, förmodligen olika saker beroende på vem som läser. Om man inte konkretiserar så landar denna uppräkning av vida begrepp helt enkelt inte. Det blir hopplöst för hjärnan att skapa sig den där bilden. Skyltfönstret ekar tomt.

Bäst på tv just nu

Igår gick Mia och Klara för sista gången på tv. Tillsammans med House och Californications Hank Moody och Karen äger de tv-rutan. Laddningen i förrförra Californication-avsnittet var magisk. När Hank dejtat Ashbys förra tjej och Karen dejtat Ashby. Och ingenting hände. Och Hank och Karen möttes där vid ytterdörren. Och Karen erbjöd Hank ett kex som belöning. Sen...

Helt omistligt är även Sommer. Och så det svarta fåret i reklamen. "Is it sheep?"

Där ligger ett köpkvarter och adderar

Vilken vecka. Först det där med leverantörsveckor, sen lovely fyllda muffins och så nu: Sickla adderar. Jag begriper ingenting. Första gången jag såg inbjudan från Sickla köpkvarter och läste öppningsfrasen "Sickla adderar" tänkte jag att Sickla växer, jag tänkte "added value" och jag tänke förstås helt rätt. Ändå förstod jag ingenting. Det var plustecken också med i inbjudan. Aha, de plussar alltså, jobbar med addition? Lägger till. Expanderar.

Jag vet inte vad det är som skaver i språkörat. Kanske att man så sällan hör ordet addera i den formen. Addition är vanligare. Barnen jobbar med addition. Eller är det subjektet, Sickla? Kan ett köpkvarter verkligen addera? Eller är det avsaknaden av vad det är som adderas, som läggs ihop. Man sitter väl inte bara och adderar så där. Man lägger ihop två och två, eller lägger till en ny mötesplats, fler butiker. Och det gör de ju också. På inbjudan ser man nya hus på en ritning. Allt borde alltså vara väl.

Och rent språkteoretisk går det naturligtvis utmärkt att både addera, subtrahera och multiplicera. Bara sådär. Men bilden jag försöker frammana när jag läser inbjudan förblir tom. Jag ser Sickla framför mig... och så ingenting.

Lovely fyllda muffins ...

.... låter inte särskilt gott! Skylten såg jag på Vi i Örby och jag blev alltså inte särskilt lockad. Jag vet inte vart dina tankar går, men mina handlar (i särskrivningarnas tidevarv) om att muffinsen är fylld med lovely helt enkelt. Och vad skulle det kunna vara?

Unika leverantörsveckor?

För att knyta an till tidigare inlägg om Ekerö möbler, oklara syftningar och till svenskans många möjligheter att bilda nya ord: Möbleföretaget på Ekerö annonserar nu återkommande om "unika leverantörsveckor". Är det veckorna som är unika (nja, av kampanjen att döma återkommer de ju). Är det leverantörerna? På vilket sätt är de i så fall unika? Och vad i hela friden är en "leverantörsvecka"? En vecka då man tar emot leveranser? Något att locka kunder med? Det brukar vara mycket lådor och uppackningsbestyr då.

Ett VW-minne blott... part one

Tittade på Motorjournalen i 9:an härom kvällen. Det pratades om bilar man mindes! Folka-bubbla typ 1, typ (huhh)! Vilket genast påminde mig om när jag skulle hjälpa min dåvarande svärmors väninna att få lite bättre sprutt på strålkastarna i hennes, ja just det, Folka-bubbla typ 1 från 1962. Jag har flera traumatiska minnen av olika Folkor, detta är den första historien...

Scenen utspelar sig i en snödriva på Källvindsskolans parkering i Norrköping i mitten på 70-talet. Vargavinter, minus 22 grader, snödrev, fredagseftermiddag. Svärande, huttrande Hobbybilmeck iförd tunn Holmens Bruks-overall och träskor med stålhätta.

Jag skulle bara starta Folkan, köra de 30 metrarna till mitt garage i hörnet av Kungsgatan och Nygatan. Väl i garaget skulle jag dra en två meter lång sexkvadratskabel från bilbatteriet placerat under baksätet, fram till ljusströmbrytaren under instrumentpanelen. Resultat, inget spänningsfall längre och svärmors väninna skulle kunna gasa på i mörkret utan risk. Operationen, som utförts smärtfritt ett antal gånger tidigare (ja, det var ett vanligt fel och Bubblorna var många) skulle ta max 30 minuter.

För att göra en lång historia något kortare... jag grabbade fel tändningsnyckel och lyckades naturligtvis bryta av nyckeln inne i det kombinerade ratt- och tändningslåset. För dig som inte försökt ta bort ett rattlås tidigare så kan jag upplysa om att det är monterat så att det inte ska låta sig göras på ett lätt sätt. Problem nummer ett, hur få bort låset. Problem nummer två skaffa ett nytt och få det på plats.

Vilket verktyg ska man, liggande i en snödriva i minus 22 grader, använda för att ta bort två bultar vars otillgängligt placerade skallar är konstruerade att vid montering gå av när de sitter tillräckligt hårt? Vilken bilskrot har ett rattlås på hyllan? När stänger ni på fredagar? Mobiltelefon tänker du, telefonkiosk tänker jag (en orange med fungerande lur och med, i wire vidhängande telefonkatalog)!

Iförd försvarets vita vinterpäls (mitt exemplar seriöst perforerad av batterisyra), rattandes det enda tillgängliga fordonet, min öppna Willys Jeep model CJ3A från 52, samlades prylarna ihop. Järnaffären hade slagskruvmejseln, skroten hade rattlåset, Volkswagen hade bultarna.

10 timmar senare, här illustrerat med några serietidningsljud [grrr, ynf, sock, krack, umpf], och en kroppstemperatur på 32 grader, var Folka-bubblan åter körbar, med udda nycklar och med sprutt i lyset.

Håll ordning på nycklarna och håll dig borta från Folka-bubblor!

Om oklara syftningar och välvilliga läsare

Ekerö Möbler annonserar i tidningen: "Handlar du för minst 10.000 kronor bjuder vi på en Aalto-vas i vårens färger samt fri leverans och montering inom Stor-Stockholm."

Måste vara en väldigt stor vas som kräver både frakt och montering! Så kan jag som ovillig läsare tolka texten. Nu syftar leverans och montering förstås inte på vasen utan på det där andra jag handlat och som kostar 10 000 kronor. I en annons spelar inte denna ofrivilligt lustiga och oklara syftning nån större roll. Den välvilliga läsaren förstår, drar möjligen på munnen och blir kanske till och med sugen på den där vasen.

I längre texter som rapporter eller instruktioner kan och ska man dock inte lita på att man har välvilliga läsare. Det har man inte. Som läsare tappar man snabbt tråden när det finns många oklara syftningar. Man blir frustrerad av att behöva gå tillbaka i texten för att försöka lista ut vad skribenten avser och det slutar i värsta fall med att man lägger ifrån sig texten halv- eller oläst. Och det är klart att det inte är läsarens sak att under läsningen reda ut vart de oklara syftningarna egentligen pekar. Det är skribentens uppgift att uttrycka sig så tydligt att alla möjligheter till feltolkningar undanröjs. Allt annat är dålig läsarservice.

Låter det tråkigt att inte bjussa på åtminstone de där ofrivilligt lustiga oklarheterna? Nja, risken är att lustifikationerna tar fokus från det du verkligen vill säga. Läsaren får sig visserligen ett skratt - men på bekostnad av ditt huvudbudskap.

Oklara syftningar är något vi språkmänniskor ofta hojtar om när vi granskar språket i dina texter. Lär dig hitta dem själv!

Smaka på detta:

Våra coacher har fyra års utbildning och 300 timmars handledd coachning med klienter bakom sig.

Fundera på hur budskapet kan tolkas - och hitta den oklara syftningen!

Hej då SE-banken...

I dag fick jag nog, insikten om bankernas verkliga drivkraft dvs girighet framstår nu i ett nästan surrealistiskt klart skimmer. Inte för att jag inte redan, sedan länge misstänkt att tingens ordning handlat om sjukt optimerad lönsamhet men alternativen har ju varit få.

Var tog den snälla spargrisen vägen.

Just nu sitter jag i telefonkö till SEB's kundcenter, jag har plats 98 i kön och väntetiden är 32 minuter. Kan handläggarna vara på toa eller är det högtryck på missnöjesfronten.

Ajöss med dem, nu byter jag bank och hoppas att massor med småsparare gör mig sällskap. Jag röstar med plånboken idag.

När-du-vill-tv tar svenska språket till rik-toppen!

Ovanstående två sammansättningar hämtade ur dagens SvD är utmärkta exempel på svenskans många möjligheter att av befintliga ord bilda nya ord. Just denna möjlighet är faktiskt ett av de vassaste argumenten mot antagandet att svenskan skulle vara ett "fattigt språk". (Läs mer om rika respektive fattiga språk i Olle Josephsons språkspalt i SvD.)

Synd att TV4 och SVT inte gått hela vägen och kallat sina när-du-vill-tv-tjänster för något svenskare än Anytime, Replay och Play.

Och rik-toppen, vad kan man säga om det? Slår Aftonbladets och Expressens slitna "hela listan"-löp med hästlängder. Frågan är bara hur man hamnar där själv? På rik-toppen.

Varm punsch - arkaisk anakronism

Arkaisk = ålderdomlig, anakronism = företeelse som hör hemma i en annan tid.

Med rubriken syftar jag faktiskt inte främst på varm punsch, utan på Edward Blom, grannens goda vän. Jag hade äran att träffa Edward på hans kontor på Centrum för näringslivshistoria för några månader sen. Före Mellan skål och vägg. Nu råder Edward Blom-feber. Edward blir stoppad av ungar som vill bli fotade med honom och av äldre män som vill snacka. Idag hörde jag honom på radio. Han konstaterade sådär i förbifarten att punsch drack man på 1800-talet, ja kall alltså, varm punsch drack man ju bara på 1700-talet. Det är den parentetiska informationen som gör hela skillnaden. Och det lilla "ju". "Varm punsch drack man ju bara på 1700-talet". Ja, naturligtvis, det är klart, det vet ju varenda kotte.

Det är alldeles underbart med människor som är kunniga, brinner för sitt ämne, men som visar det just sådär i förbifarten. Utan åthävor, inget ljus på mig föralldel. Ändå blir effekten den motsatta: genom att tona ner bygger jag nåt större. Läs även inlägget: "Man blir lite skräckslagen".

Inte jättegott!

Grannens pojk var här och åt middag och visade en berömvärd variation i uttryck som alla rörde vad han tyckte om maten som serverades:

Det var mindre gott!
Jag är inte så förtjust i det där.
Sallad hör till de grönsaker jag tycker minst om.

Att jämföra med när grannens yngre pojk var på besök och vrålade från barnkammaren:

JAG HATAR BLODPUDDING!

"Man blir lite skräckslagen ..."

Man blir minst sagt lite skräckslagen när Peter Althin beskriver sin reaktion på att läkare uttalat sig om den brottsmisstänkta barnläkaren utan att vara insatta i fallet.

För vad är det Peter säger att han är? Lite skräckslagen. Till skillnad från "skräckslagen" kanske. Frågan man måste ställa sig är om det finns grader av skräckslagenhet? Vi kan jämföra med fullkomlighet. Eller för all del med fokus. Antingen är man fullkomlig eller också är man ofullkomlig. Man kan inte vara "lite fullkomlig". Man kan heller inte ha en del av sin fokus på utveckling och en annan på försäljning. I ordet fokusera ligger ju att man koncentrerar all kraft på en grej. Tänk kamerans zoomfunktion. Det går inte att zooma in både farmors och farfars ansikten (om de inte sitter väldigt tätt ihop).

Peter, jag tror inte att det var skräck du kände, utan att du helt enkelt inte hittade ordet för den ... förvåning som du ville ge uttryck för. Att välja bort ett starkare ord till förmån för ett mildare gör att du framstår som en mer nyanserad människa. Läs gärna mitt senaste inlägg Inte jättegott för mer inspiration i ämnet.

Mmm ... hemlagat

Efter år av tjatiga middagar, mat som smakat papper, mat som smakat blä, mindre gott, mycket fett har vi äntligen börjat göra en lista. En meny. Och det har sedan november Lagats Mat Varje Dag. Och plötsligt säger V: Mamma, jag mår illa när jag tänker på hämtmat och färdiglagat. Förr åt vi ju det ganska ofta. Nu vill jag verkligen inte ha det. Jag blir spyfärdig när jag tänker på pizzan som vi brukade beställa.

Det var flera saker som fick oss att börja äta hemlagat och göra listor. Men en sak som etsat sig fast var avsnittet av Matakuten då kocken på Bäckahagens skola visade vad en fiskpinne bestod av. Sen dess har vi avslöjat både schnitzeln och de färdiga köttbullarna, falukorven och pytt i pannan. Och Mi har köpt en köttkvarn, vars glänsande kugghjul nu ligger bredvid pastamaskinen alldeles intill ravioliplåten. Det finns gränser.

Ordföranden väljs på... nej, för... öh... i ett år?

Får jag ställa en fråga? Den äldre damen i telefonen var sekreterare och hade i ett protokoll skrivit att "ordföranden väljs för ett år". Nu ville hon veta om det var rätt eller fel. Någon hade påstått att det hette "väljs på ett år". Ja, vad skulle hon skriva? Vad var "rätt"? "För ett år" lät plötsligt svengelskt: "for a year", måste alltså vara fel. "Väljs på ett år" skulle jag ju säga, men skriva ... Det heter ju "för" när det kommer tid efter, försökte damen i luren. Jaså? "För fyra år sen" kanske hon tänkte på. Jag försökte med en Lindström: Det spelar ingen roll vad du väljer, man förstår ju vad som menas ... Sen försökte jag med "i ett år" och sen tipsade jag om Språkrådets utmärkta telefonservice för språkfrågor.

På kvällen tänkte jag att man kunde skrivit om det: ordföranden väljs ett år i taget, väljs en gång om året, årligen ... Språkrådet har alltid ett svar, och det tar inte en dag att få det. Ni äger. Och jag, jag får väl stryka "Språkrådgivning" från mina tjänster.

Allitteration alltid aktuellt

Bättre börda bär, Volvos värde varar... Du minns väl exemplen på allitteration från skolbänken? Från Willy's i Älvsjö kommer mitt senaste fynd: "Willy's vilstol", en liten nedfällbar sits att vila ut på när betalningen är överstökad. I SAOL kan man läsa om allitteration att det är begynnelserim, t.ex. fina fisken. Bonniers ordbok säger begynnelserim mellan ord som börjar med samma ljud, t.ex. hus och hem eller med olika vokal, t.ex. ur askan i elden. Mer allitteration för folket säger jag, och bravo Willy's!

Snälla, snälla, snälla... vinn!

Vi satt och tittade på Schlagerfestivalen i lördags med grannen. Under alla artistframträdandena pratades det friskt utom när Caroline af Ugglas sjöng "Snälla, snälla, snälla..." då var det knäpptyst! Varför? Var det därför att hon hade något personligt att säga, till skillnad från allt annat som bakats och knådats, enligt framforskat recept, i "Hit-maskinen"? Caroline är verkligen en udda fågel i detta gäng! En poetisk korsning mellan Lotta på Bråkmakargatan och Pippi Långstrump som hoppar runt på scenen i ett äkta euforiskt glädjerus när segraren deklarerats!

Go, girl! Vinn!

Apropå andra långsamtgående fordon...

Förr trodde jag att alla stoppklotsar som låg i vänsterfil, och helst 20 km/h under tillåten hastighet, var osäkra på filkörning och helt omedvetna om annan trafik.

I går fick jag förklaringen...
...de kommer från Göteborg. Där ligger alla avfarter på vänster sidan. Det förklarar samtidigt varför jag alltid verkar hamna på Götaälvsbron , hur jag än styr, och oavsett väderstreck! Det förklarar också varför det heter motet över allt! Det handlar om känslan!

Långsamtgående racing, ny bilsport!

Postorderföretaget Jula säljer följande intressanta produkt, "Komfortabel racingstol för långsamtgående fordon (Artnr: 328008)". Man kan också köpa ett snyggt rött fyrpunktsbälte, som tillbehör. Jag fantiserar ofta kring användningsområdet och kundsegmentet...
...det finns något härligt mystiskt kring långsamtgående racing. Tävlingsmomentet består nog i att på så lång tid som det överhuvudtaget är möjligt förflytta sig mellan start- och mållinje. Stolen är därför otroligt bekväm och fyrpunktsbältet hjälper till att hålla dig på plats om du skulle råka somna. Anspänningen kan ju ibland bli näst intill outhärdlig. Julas e-handelswebb passar också på att tipsa om att, andra som köpt denna stol samtidigt köpt en digital varmluftspistol. En blåslampa alltså, fast jag förstår inte riktigt hur det hänger ihop med långsamtgående. Kanske får man cirkulationsrubbningar i benen om man tävlar mycket!?

Militanta kostivrare

Nu brinner det i mataffärernas chipsberg! Har detta något att göra med GI-metodstrenden, de multinationella matleverantörernas dominans eller obalansen mellan de fattiga och de rika? Är detta en ny militant rörelse som vi ser resultatet av? Befria potatisen, släpp ut chipsen! Nuke e'm!

Vi undrar, grannen och jag...
...tar man ställning politiskt, om man smusslar ner en påse "Sourcream & Onions" i korgen?