55+ Det är nu livet börjar

Så hette tidningen som kom i lådan idag. Enligt tidningen går livet dock mot sitt slut, glaset är halvtomt.

I vårt hushåll har vi en 56-åring, M, så tidningen riktar sig alltså till honom. Under rubriken Ta vara på vad den gyllene tiden har att erbjuda skriver projektledaren Sandra Wedell bland annat så här till M: Det finns en tid i livet som sägs vara helt fantastisk. [...] Efter att ha kämpat och slitit genom åren får man slutligen sin utdelning - man har helt enkelt mer tid och pengar, och barnen är utflugna. [...] Det finns många människor som är rädda för att åldras. Var inte det. [...] Jag tycker verkligen det är vacket att åldras, det visar att en människa har en livshistoria.

Och så där fortsätter det, i förordet och i rubrikerna som följer: Ett tryggt boende för varje skede av din ålder, Pension i solen, Franska Rivieran - utan komplikationer, Vandra bekvämt i Europa, Sitt skönt och må bra!, Nu är livet fritt, Ingen ska falla mellan stolarna, Känns dina ben äldre än du?, "Det är aldrig för sent att börja spara" och så den värsta pajen av dem alla: "Har du närstående får du inte lämna den här världen med en massa frågetecken efter dig".

Som närstående undrar man hur snabbt och stereotypt mottagargruppen 55+ egentligen analyserats?

M är som sagt 56 och arbetar heltid utan planer på att lägga av(!), barnen är 9 och 12 och utan planer på att flytta hemifrån. Mer tid och pengar? Nja. Och inte är han elelr vi så ovanliga? Tidningen 55+ definition av vad det innebär att vara över 55 år lämnar faktiskt en dålig eftersmak av... åldersfascism. Ett tjockt, spikrakt streck har dragits mellan ung och gammal.

Av fotot att döma hör Sandra Wedell definitivt till de ungas sida. Med glaset ännu fyllt till bredden tröstar hon dem som passerat strecket: Med åren har du blivit klokare, mer ödmjuk och besitter mycket kunskap vilket är egenskaper som värderas högt av ens omgivning och samhället.