55+ Det är nu livet börjar

Så hette tidningen som kom i lådan idag. Enligt tidningen går livet dock mot sitt slut, glaset är halvtomt.

I vårt hushåll har vi en 56-åring, M, så tidningen riktar sig alltså till honom. Under rubriken Ta vara på vad den gyllene tiden har att erbjuda skriver projektledaren Sandra Wedell bland annat så här till M: Det finns en tid i livet som sägs vara helt fantastisk. [...] Efter att ha kämpat och slitit genom åren får man slutligen sin utdelning - man har helt enkelt mer tid och pengar, och barnen är utflugna. [...] Det finns många människor som är rädda för att åldras. Var inte det. [...] Jag tycker verkligen det är vacket att åldras, det visar att en människa har en livshistoria.

Och så där fortsätter det, i förordet och i rubrikerna som följer: Ett tryggt boende för varje skede av din ålder, Pension i solen, Franska Rivieran - utan komplikationer, Vandra bekvämt i Europa, Sitt skönt och må bra!, Nu är livet fritt, Ingen ska falla mellan stolarna, Känns dina ben äldre än du?, "Det är aldrig för sent att börja spara" och så den värsta pajen av dem alla: "Har du närstående får du inte lämna den här världen med en massa frågetecken efter dig".

Som närstående undrar man hur snabbt och stereotypt mottagargruppen 55+ egentligen analyserats?

M är som sagt 56 och arbetar heltid utan planer på att lägga av(!), barnen är 9 och 12 och utan planer på att flytta hemifrån. Mer tid och pengar? Nja. Och inte är han elelr vi så ovanliga? Tidningen 55+ definition av vad det innebär att vara över 55 år lämnar faktiskt en dålig eftersmak av... åldersfascism. Ett tjockt, spikrakt streck har dragits mellan ung och gammal.

Av fotot att döma hör Sandra Wedell definitivt till de ungas sida. Med glaset ännu fyllt till bredden tröstar hon dem som passerat strecket: Med åren har du blivit klokare, mer ödmjuk och besitter mycket kunskap vilket är egenskaper som värderas högt av ens omgivning och samhället.

Långsur två gånger samma dag

Av en slump hör jag det fantastiska ordet "långsur" två gånger på en och samma dag. Långsur - den blodfyllda varianten av långsint. Måste använda!

Kommer att tänka på långfil, filmjölk och... surmjölk, som mamma säger.

"Windows kan inte hitta filen. Vill du ha yoghurt i stället?" som F sa.

Ännu gratis att springa på stigar?

Läser i tidningen att det numera ska kosta pengar att åka längdskidor i fjällen! Från 100 till 250 kr i veckan, per person, beroende på var du semestrar. "Om man inte anser att det är värt att betala den här lilla avgiften, nej då kanske vi inte ska ha 30 mil preparerade spår", säger Anders Blomquist, vd för Destination Funäsdalen. På med joggingskorna - snart kan det kosta pengar att springa i skogen, i alla fall om du väljer redan upptrampade stigar.

Ren som en tandläkare?

Adjektiv som förstärks, avgränsas eller "närmare bestäms" av ett substantiv är inget konstigt: jättestor, mossgrön, chokladbrun, solbränd. Bränd av solen, brun som choklad, grön som mossa och stor som en jätte.

På senare tid har dessa typer av sammansättningar utökats men en nyskapande typ. Det pratas (inom reklamen) om "en tandläkarren känsla" och i brödhyllan ligger brödet "Müsligoda". Det skär sig lite i örat, men varför då? Kanske för att vi inte längre kan analysera ordets betydelse som vi är vana: med "Tandläkarren" menas inte "ren som en tandläkare" och "Müsligoda" betyder inte "god som müsli". Här handlar det om en känsla av "renhet som efter att du varit hos tandläkaren" och om ett "gott bröd med müsli i". Och vi fattar - och kan ännu en gång konstatera vilket rikt språk svenskan är!

Vägra vinter

I SvD kultur i förra veckan läser jag att "Vince Vaughn vurmar för folklig humor". I samma tidningsdel en annons för Ledins nya turné som fått namnet, håll i er nu, "Vägra vinter". Allitteration är uppenbarligen populärt - och lättanvänt - men det är faktiskt inte det enda stilgrepp som finns till buds.

Med bildspråk kan det bli både Snögubben och Helyllekillen eller varför inte Kung av vardag (en parafras på Gessles Kung av sand)? Det finns flera låtar med snö eller regn i som Ledin skulle kunna anspela på: Nej, se det snöar, Snön faller, Raindrops keep falling on my head.

När jag ser den frostnupna Ledin i bara skjortan och snön som faller tänker jag för övrigt på ... Lundell. Och det kan ju inte ha varit meningen med annonsen. Lundell och Ledin. Allitteration och association. Språket äger.

Suri Cruise låter ju som får i kål!

Men vad är det med lilla söta Suri Cruise? Mer än att mamma flyr pappas sekt i panik, att hono har en garderob som kostat 22 miljoner kronor och att hon ligger etta på söta barn till kändisar-toppen, alltså. Jo, det är ju hennes roliga namn: [Sur-i-krus]. Det låter ju som får-i-kål, eller hur? Mer allitteration i kändisbarnens namn, tack.

Svettigt underställ eller parfym?

Alltså nu måste jag ställa frågan: hur många av er duschar och parfymerar er innan ni sticker ut i träningsspåret och hur många tar på sig redan svettiga (men torra) träningskläder?

Häromdagen kom en kille hem till oss före sin träningsstund på gymmet. Efter det att han gått luktade det starkt av after shave, ja alltså herrparfym, i vår källare.

När jag är ute och joggar min runda i skogen är det samma sak: de tjejer, killar, par som jag möter på min runda luktar schampo, parfym, och lukten ligger liksom kvar som ett spår efter dem. Faktum är att jag aldrig mött nån som luktat svett.

Men sist jag var ute och lufsade i träningsspåret i skogen kom det faktiskt ut en man rakt från skogen - och luktade starkt av cigarettrök. Jag sprang förbi och kände alltså stark lukt av cigarett, i skogen!

Sist jag var i simhallen med A ville hon tvätta håret innan hon simmade - hon ville inte smutsa ner vattnet sa hon.

Själv tar jag på mig svettiga underställ som torkat när jag ska springa i skogen. Men jag lovar, om jag skulle gå till gymmet så skulle jag ta på mig nåt snyggt och rent, borsta tänderna och håret. Ingen parfym! När jag simmar duschar jag innan jag går i bassängen. Men jag skippar mascaran.

Efteråt är det skönt om jag kommit ihåg att ta med mig rena trosor.