Kollade Confederation Cup och U-21 här om sistens. "Som av en ren händelse" kom vi att prata om "filmningens" sköna konst. Ingen nyhet precis, redan på femtiotalet filmade vi på grusplanen i Beckershov. Fast inte på elitnivå.
I mina ögon har denna oädla konst antagit löjeväckande proportioner. Vart ska det sluta? Coachas man som spelare i filmande? Det börjar likna Wrestling!
Är det så månne att i framtiden när, en spelare i ena laget hostar i höjd med mittlinjen "drabbas" fem spelare i det andra laget omedelbart och ramlar omkull på fem spektakulära och olika sätt. En spelare, som stått still tio meter från hostaren, sveps plötsligt i väg som av en osynlig hand, gör en saltomortal och landar i publikhavet vilt gestikulerande. Händer och mimik riktade till den nya domarkåren, de som likt "Let's dance"-Tony bedömer stil och utdelar poäng.
Dags att komplettera målräknandet med betyg i underhållningsvärde? 1-1 Sverige-Danmark men 65-32 till Danmark för stilpoäng.
Är detta resultatet av "uppkopplingen"?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar