En lyckad middag!

På kylskåpet satt ett tips från DN på en "riktig" mexikansk restaurant som av en ren händelse råkade ligga tio minuter bort. Ungarna och jag skulle ha myskväll, hustrun var utflugen. Vi drog i väg till Fullerst centrum, en plats vi aldrig tidigare besökt. Väl framme borde jag lyssnat på varningsklockorna! Ett grekisk matställe tornade upp sig på torget, människor myllrade in och ut till bozokimusik. Var fanns Mexstället? En liten skylt "Öppet 16-23", en tom veranda och en släckt lokal i skuggan av det grekiska festpalatset visade sig vara vårt mål. "Bells are ringing, but no one is listening". Stängt konstaterar jag högt i ett lamt försök att avbryta expeditionen men sonen hittar dörren och har tillsammans med lillasyrran redan tagit lokalen i besittning. Det blir plötsligt pinsamt att backa ur. Har ni stängt, frågar jag hoppfullt den unga servitrisen men nej vi har öppet blev svaret medan ungarna väljer och vrakar bland borden. Menyn verkar vid första anblicken vara omfångsrik men reduceras snabbt till Tacos och fajitas, två tredjedelar av rätterna var överkryssade med kulspets tex alla havets färska läckerheter. Öl och läsk kommer snabbt och en tallrik Nachos. Barnen slukar snabbt rätten dvs utom de chips som är smittade med stark sås. Sedvanlig fråga om man får påfyllning av läsk ökar notan med 40 spänn. Läser vidare i den ambitiösa menyn några utvikningar om mexikansk mat. Passar på att ställa några fördjupande frågor till servitrisen om det som man kan läsa men utan större framgång. Det ingick tydligen inte i anställningsintervjun att kolla kunskapsnivån i ämnet äkta mexikansk mat. Plöjer flera sidor Tequiladrinkar och matar utan framgång in namn i iPhonen som är försedd med ett drinkprogram. Väntan på maten förstärks av avsaknad av något levande att betrakta. Finalen i Sveriges egen talangjakt närmar sig snabbt. Äntligen kommer barnens Tacos in, fast jag har bestämt för mig att Tacos är hårda skal och hälften av de utlovade ingredienserna som annonserades i menyn saknades visst. Barnen brydde sig inte och jag sa heller inget. Min Fajitas med kyckling var en jätteportion men råvarorna kanske inte precis dagsfärska. När det var dags att betala handlade dricksen mest om hur synd det var om personalen. Vi nödutrymmde och tog en sväng förbi greken , dit går vi nästa gång sa barnen som redan hade siktet inställt på tv-soffan och chipspåsen som stog näst på tur. Pappa, det var lungt och skönt på mexrestauranten kommenterade sonen på hemvägen. Han har lite nedsatt hörsel på ena örat och blir fort trött i bullrig miljö.
Tack DN för tipset, nästa gång ska jag ta referenser först.