Numera när det låter om magen, eller rör sig lite, går tankarna direkt till de där sekvenserna i House där kameran åker in i kroppen, följer tarmar och rundar organ i jakten på stygga bakterier och annat konstigt, en kropp som angriper sig själv till exempel. (Vad är det jag har fått nu? En gasbubbla, nåt jag svalt som barn eller ett oskyldigt tuggummi mot oönskade syrattacker som fått spelet?)
Igår gick sista avsnittet för säsongen och det känns som att ha förlorat en nära vän. Och då tänker jag inte på Amber som dog utan på Greg House. Delar sen länge - tillsammans med Sommer - förstaplatsen på Bäst på tv-listan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar