17 juni - en lååång dag

- iPhones ny operativsystem 3.0 släpps den 17/6 2009! Detta trumpetades ut via media av Apple. Nedräkningen har pågått sedan Mars och mycket skvaller har seglat runt på webben. Många är det som väntat på frälsning, version tre punkt noll. Det som idag framstod med tydlighet är att luddiga tidsangivelser skapar värmeutveckling! Själv kollade jag klockan 00:06 i morse (17/6) utan framgång och insåg genast att i tex Cupertino, där Apple har sin verksamhet, var det fortfarande - igår! Prövade lite förstrött under dagen, fortfarande utan framgång. Hittade en chatt med hundratals inloggade från hela värden (USA, UK, Australien, Skottland, Japan, Tyskland, Sverige, Danmark, Indien mfl mfl) alla i spänd förväntan. Plötsligt rapporterade Australien att det gick att ladda ner uppgraderingen och sedan följde land efter land efter. - I'm down loading ...

En lång dag med spänd förväntan som sagt och som någon uttryckte det - "Det dröjer nog några år innan Nokias kunder tillbringar timmar uppkopplade och väntande på en uppdatering". Apples kunder är av en annan sort, helt enkelt!

En lyckad middag!

På kylskåpet satt ett tips från DN på en "riktig" mexikansk restaurant som av en ren händelse råkade ligga tio minuter bort. Ungarna och jag skulle ha myskväll, hustrun var utflugen. Vi drog i väg till Fullerst centrum, en plats vi aldrig tidigare besökt. Väl framme borde jag lyssnat på varningsklockorna! Ett grekisk matställe tornade upp sig på torget, människor myllrade in och ut till bozokimusik. Var fanns Mexstället? En liten skylt "Öppet 16-23", en tom veranda och en släckt lokal i skuggan av det grekiska festpalatset visade sig vara vårt mål. "Bells are ringing, but no one is listening". Stängt konstaterar jag högt i ett lamt försök att avbryta expeditionen men sonen hittar dörren och har tillsammans med lillasyrran redan tagit lokalen i besittning. Det blir plötsligt pinsamt att backa ur. Har ni stängt, frågar jag hoppfullt den unga servitrisen men nej vi har öppet blev svaret medan ungarna väljer och vrakar bland borden. Menyn verkar vid första anblicken vara omfångsrik men reduceras snabbt till Tacos och fajitas, två tredjedelar av rätterna var överkryssade med kulspets tex alla havets färska läckerheter. Öl och läsk kommer snabbt och en tallrik Nachos. Barnen slukar snabbt rätten dvs utom de chips som är smittade med stark sås. Sedvanlig fråga om man får påfyllning av läsk ökar notan med 40 spänn. Läser vidare i den ambitiösa menyn några utvikningar om mexikansk mat. Passar på att ställa några fördjupande frågor till servitrisen om det som man kan läsa men utan större framgång. Det ingick tydligen inte i anställningsintervjun att kolla kunskapsnivån i ämnet äkta mexikansk mat. Plöjer flera sidor Tequiladrinkar och matar utan framgång in namn i iPhonen som är försedd med ett drinkprogram. Väntan på maten förstärks av avsaknad av något levande att betrakta. Finalen i Sveriges egen talangjakt närmar sig snabbt. Äntligen kommer barnens Tacos in, fast jag har bestämt för mig att Tacos är hårda skal och hälften av de utlovade ingredienserna som annonserades i menyn saknades visst. Barnen brydde sig inte och jag sa heller inget. Min Fajitas med kyckling var en jätteportion men råvarorna kanske inte precis dagsfärska. När det var dags att betala handlade dricksen mest om hur synd det var om personalen. Vi nödutrymmde och tog en sväng förbi greken , dit går vi nästa gång sa barnen som redan hade siktet inställt på tv-soffan och chipspåsen som stog näst på tur. Pappa, det var lungt och skönt på mexrestauranten kommenterade sonen på hemvägen. Han har lite nedsatt hörsel på ena örat och blir fort trött i bullrig miljö.
Tack DN för tipset, nästa gång ska jag ta referenser först.

Sverige har talang!

Tack "svenskafolket" för att Victor inte vann! Hur han hamnat i finalen är obegripligt men nu har rättvisa skipats och tingens ordning är återställd.

Det rör sig och låter om magen

Numera när det låter om magen, eller rör sig lite, går tankarna direkt till de där sekvenserna i House där kameran åker in i kroppen, följer tarmar och rundar organ i jakten på stygga bakterier och annat konstigt, en kropp som angriper sig själv till exempel. (Vad är det jag har fått nu? En gasbubbla, nåt jag svalt som barn eller ett oskyldigt tuggummi mot oönskade syrattacker som fått spelet?)

Igår gick sista avsnittet för säsongen och det känns som att ha förlorat en nära vän. Och då tänker jag inte på Amber som dog utan på Greg House. Delar sen länge - tillsammans med Sommer - förstaplatsen på Bäst på tv-listan.

Designhotell, till vilket pris?

Antwerpen - Nu har vi bott på designhotell, superestetiskt och vackert men vad hade inredaren rökt? Sänglamporna hade touch kontroll. Hur kul är det med en lampa som slumpvis tänds och släcks fem gånger mitt i natten? Var det mitt stora ego (hjärnvågorna) som störde? Jätte estetiskt handfat men var gör vi av tvålen och tandborstarna? Ingen golvbrunn i badrummmet, inga problem det fanns ändå ingenstans att hänga handdukarna så det passade bra att slänga dom på golvet. Hållare för toapapper är fula, därför passar den bäst utom syn- och räckhåll. Vad ska man med spegel till? Vi sätter upp en som bara är tre cm bred!

Raljerar jag, absolut! Jag älskade Antwerpen OCH hotellet men överväldigades av barndomsminnen kring ofunktionella kläder som tonårsbyxor för killar, utan fickor! Gjorde uppror mot morsan, som designade kläder, genom att bara klä mig i armésurplus!

Fick smeknamnet Funkis... och jag vidhåller att den stora utmaningen ligger i att balansera form och funktion!

Bäst på tv just nu

Igår gick Mia och Klara för sista gången på tv. Tillsammans med House och Californications Hank Moody och Karen äger de tv-rutan. Laddningen i förrförra Californication-avsnittet var magisk. När Hank dejtat Ashbys förra tjej och Karen dejtat Ashby. Och ingenting hände. Och Hank och Karen möttes där vid ytterdörren. Och Karen erbjöd Hank ett kex som belöning. Sen...

Helt omistligt är även Sommer. Och så det svarta fåret i reklamen. "Is it sheep?"

Snälla, snälla, snälla... vinn!

Vi satt och tittade på Schlagerfestivalen i lördags med grannen. Under alla artistframträdandena pratades det friskt utom när Caroline af Ugglas sjöng "Snälla, snälla, snälla..." då var det knäpptyst! Varför? Var det därför att hon hade något personligt att säga, till skillnad från allt annat som bakats och knådats, enligt framforskat recept, i "Hit-maskinen"? Caroline är verkligen en udda fågel i detta gäng! En poetisk korsning mellan Lotta på Bråkmakargatan och Pippi Långstrump som hoppar runt på scenen i ett äkta euforiskt glädjerus när segraren deklarerats!

Go, girl! Vinn!

Oh shit [vad gör vi nu?]

Följer byggprogrammen i Tv4 och på Kanal 5 med viss spänning, ...tillhör ju målgruppen. Det är helt klart lättare att sitta i soffan och torrsnickra och förresten hinner man ändå inget på en timme!

Har noterat att föremålen för avsnittet - när "ridån faller" och det är dags att ge uttryck för den euforiska glädjen alternativt dölja den kontrollbehovsgenererade besvikelsen verkar placera - "Oh shit!" på första plats, tätt följt av - "Men gud!" och då gärna med en hand för munnen, så att något inte ska ramla ut av misstag!

Det finns något tryggt i att allt utspelar sig i tvrutan och inte hemma hos oss! Vem vill riskera att få en flytande bastutunna utan för husknuten, även om den är gratis? - "Va fan har ni gjort?" skulle kännas som en högst relevant etta på min lista! Den "Arga" har ett kul anslag, det terapeutiska stuket, men det vore kul att lära sig lite om själva snickrandet.

Jag undrar ofta över hur det känns efteråt, när man haft ett "besök" av proffsen och det har "fixats" och "stylats" i valda delar av bostaden, när resten av huset är omodernt och består av gammalt hopplock och röda medaljongtapeter. Känns det nya som en konstig utväxt då? Vad tycker grannen och vännerna egentligen? - "Oh shit?" vad gör vi nu?

Lakritskola från Chokladfabriken

Den 14 februari gav Mi mig en chokladask från Chokladfabriken på Renstjärnas gata. Jag började med den bit som såg intressantast ut. Den hade saltflingor på toppen. Det var den godaste choklad jag har ätit i hela mitt liv. Näst godast i asken var den hjärtformade passionstryffeln. Bubblare: Viol/lakritstryffel från Åre Chokladfabrik. Till vardags: Fazer blå. I naturen: Marabou russin och mandel.