Kill your darlings - i tid

Det är dags att ta bladet från... inte näbben, men munnen. Det ni just läste är ett typiskt exempel på att det som kommer upp i skallen först inte alltid måste ut i klartext.

Nu har det gått en tid sedan jag hissade Anna Anka, kallade henne en frisk fläkt och ett gapflabb. Jag tror att hon precis hade sagt det där om att det var kvinnans plikt att ge sin man en, ja ni vet vad, varje morgon om han ville ha det. (Just detta uttalande har förmodligen i hemlighet applåderats av landets alla familjerådgivare - det är ju precis sådan intimitet som skapar det där kittet som behövs så väl i varje förhållande, det som gör att vi får lust att samarbeta istället för att kriga!) Att de flesta medier valde att klippa bort när Anka fortsätter med att det är mannens uppgift att tillfredsställa kvinnan - annars får hon ta tag i det själv - är beklagligt.

Men nu har det blivit dags för, nej, inte avbön, men väl analys.

Som man ropar får man som bekant svar. TV3 ropade och Anna Anka svarade. Anna Anka ropade och Sverige svarade. Till skillnad från budgetpropositionen använder Anna ett språk som folk förstår. Folk lyssnar - och hatmejlar tillbaka. Hon utnämns till rikspucko och stening på allmän plats är plötsligt tillåten. Hon kritiseras för att inte kunna debattera!

För precis som de flesta av oss är Anna varken medietränad (att delta i en TV3-såpa är inte medieträning) eller någon "debattör". Däremot är hon modigare än många av oss - när hon på bästa sändningstid sätter sig hos Skavlan - bredvid en hukande Henrik Schyffert: "Blanda inte in mej i det här!"

Där borde det ha tagit slut. Eller så borde Anna precis där och då skaffat sig en rådgivare.

Misstaget Anna gör efter det där framträdandet och sina tre, fyra första famösa uttalandena är nämligen att hon fortsätter. Stärkt av sin framgång (hon har ju blivit tillfrågad om hon vill bli programledare i svensk TV bevars) vädrar hon förmodligen morgonluft - en ny karriär kanske?

Det är mänskligt att hon försöker upprepa "framgången" (eller "freakshowen"...) med de första "chockerande" uttalandena. Det funkade ju sist. Tyvärr tål få framgångsrecept att upprepas flera gånger - deckargenren undantagen. Annas uttalanden börjar dessutom bli både avslagna och unkna. En människosyn som inte riktigt tål närmare granskning skymtar fram. Hon talar bland annat nedsättande om makens fans och verkar sakna empati.

Anna kommer förmodligen att landa hårt - precis som vi alla gör när vi gått ett steg för långt. När vi inte slutar när det är som roligast, när vi vill ha hela stycket. Suck.

Men alla ni som inte själva orkar eller ids ge, eller som inget högre önskar än att varje morgon få en... ja ni vet. Ta inte ut er besvikelse på livet på en såpa-aktör på TV3. På just detta område är Anna Anka nämligen en föregångskvinna, och kanske hade hon som sådan kunnat ta ett steg i en helt annan riktning där och då. Och blivit en rådgivare.

Ut Malena Ivarsson, in Anna Anka.

Bildspråk som dryper och doftar

Läste en krogrecension av Björn af Kleen i Metro idag. Och det råder ingen tvekan om vad han tycker om krogens atmosfär. Hör bara:

"I min ungdom sommarjobbade jag som servitör på restaurang Aqua intill Grand Hotel i Saltsjöbaden. Det hände att den burgna förortens tennisklientel kom förbi och svalkade sig i baren efter avslutad match. Jag minns särskilt riskkapitalisten Christer Gardells vältränade tennislår. En förnämlig doft av eftersvett, parfymen Polo Sport och medelålders potens spred sig i lokalen.

En lite bisarr atmosfär mättad av vuxen erotik återfinns också på Bistro Jarl - där typer som Christer gardell intar sina affärsmåltider."

Lite längre in i recensionen:

"Carpaccion för 155 är blöt och kall - föreställ dig ett par kvarglömda Speedobadbyxor på Jannike Björlings balkong."

Detta är exempel på ett bildspråk som både dryper och doftar - om än ej av mat! Middag ikväll på Bistro Jarl, någon?